Spännande läsning igen

Fick ytterligare en packe böcker från Adlibris idag, snart får jag väl gliringar av paketutlämningsstället.. I paketet fanns bl.a. denna bok, som är lite av en bibel för LCHF- och LowCarb-förespråkarna för tamefan varenda sån bok jag läst refererar till denna. Så då måste jag såklart läsa den själv och bilda mig min egen uppfattning.

Automatiskt ätande

Jag håller precis på och läser en jätteintressant bok av Brian Wansink, “Mindless Eating” heter den och handlar om hur vi moderna människor som tycker att vi är så intelligenta och genomtänkta ägnar oss åt en himla massa automatiskt och “omedvetet” ätande. Wansink forskar i ämnet och har gjort en hel drös intressanta studier där han testar vad som får folk att äta så mycket eller så lite som de gör. Han kom fram till att när man faktiskt kan se hur mycket man redan satt i sig av något (t.ex. i form av kycklingben när man ätit kycklingvingar) så äter man mycket mindre än när någon hela tiden rensar bort resterna/skräpet från bordet. Eller när man äter tillsammans med andra äter man alltid mycket mer än när man äter ensam, ibland så mycket som 70% mer, när man äter i ett stort sällskap. Och den som äter snabbast sätter ät-takten för de andra.

Några smarta och enkla saker man kan tänka på för att inte äta onödigt/omedvetet mycket, som jag sett i Wansinks bok:

Mat som köps hem i stora förpackningar äter man faktiskt mer av. “Familjepack” och “ekonomipack” lurar en att tillaga och äta mer än vad man skulle gjort om förpackningen hade varit mindre.

Lägg upp den portionen mat du ska ha direkt på tallriken och bär över till bordet. Ställ inte fram skålar och fat med mat på matbordet får då äter du garanterat mer. Personligen har jag svårt att tänka mig att det är ofta som man faktiskt behöver ta en portion till, i majoriteten av fallen äter man en omgång till för att maten helt enkelt finns där eller för att “det ska ta slut” eller bara för att det är så jäkla gott. Bättre då att fixa mindre mat från början så slipper man viljestyrke-kampen där man ska sitta framför mat och inte ta av den. Så har jag faktiskt alltid gjort, jag ställer aldrig fram mat i skålar på bordet för då lagar man jämt för mycket och äter för mycket. Det är nog mest för att jag är lat och inte orkar laga stora mängder mat och så vill jag inte ha massa rester. Och så blir det ju mindre disk! :D

Använd inte gigantiska tallrikar och bestick och glas. Då ser matportionen ynklig ut och man luras att äta mer. När man dricker ur låga, vida glas dricker man mer jämfört med om man dricker ur smala, höga glas. Har man en stor skål som man ska äta glass ur så äter man mer än om man tagit en liten skål. Samma om man har en stor sked att ta glassen med ur förpackningen, då käkar man mer.

Har man frestande mat synlig (i fina glasburkar eller vad det nu må vara) äter man mer av den, eftersom man ser den och då tänker på den och ofta behöver ta ett aktivt beslut om att “Nej, jag ska inte äta det där just nu”. Det blir lättare om man har mat i skåp eller lådor eller behållare som inte är genomskinliga för då blir man inte påmind hela tiden.

Det är fascinerande att läsa om alla automatiska grejer man influeras av när man äter! Om man ska summera så ska man, för att äta så lite som möjligt, äta ensam på liten tallrik och inte ha massa mer mat på bordet och så ska man inte ha något som distraherar en överhuvudtaget (TV/tidning/bok/sällskap). Men den sista grejen skiter jag faktiskt i, jag har alltid tv, bok, tidning eller sällskap för det är så trist att sitta och äta och stirra ut i tomma intet. Men om man är smart och häller upp en begränsad mängd av det man ska äta så kan man ändå inte käka mer än det man tänkte från början ju. :) Sedan kan jag ju själv lägga till att man ska tugga maten noga, för då får man mycket mer valuta för käket. Jag har alltid ätit väldigt fort och knappt tuggat maten (blev alltid stressad av min snabb-ätande pappa som jag suttit mittemot under hela uppväxten, men det har jag fattat först på senare år, jag borde ha suttit mittemot min lugna mamma som äter långsamt och noga istället!) och det är ju inte så bra för vare sig mättnadskänsla eller matsmältning. Jag brukar påminna mig själv om att äta långsamt, lägga ner besticken mellan tuggorna, inte ta en ny tugga när jag fortfarande inte har ätit upp den jag hållit på med och så tugga noga då. Fast jag brukar glömma det halvvägs genom måltiden och skyffla in som vanligt efter en stund, hehe. :)

En jäkligt bra bok är det iaf, Mindless Eating! Ibland behöver man bli lite medveten om saker och ting man gör, även om det är lite smådeprimerande att veta att man är så styrd och automatisk också. :P

Mer LCHF-läsning

Jag har irriterat mig många gånger på “fettdoktorn”, som Annika Dahlqvist kallas i media, men hennes egentliga sakkunskap vill jag ta del av så nu har jag köpt den här boken till det facila priset av 39 riksdaler. Bortser man från Dahlqvists mindre smarta uttalanden i media ibland så har hon mycket vettigt att framföra.

Inte helt lyckad matchning

Jag beställde precis en drös böcker på Adlibris, flera av böckerna handlar om LCHF. Och när man kör LCHF äter man ju inga kolhydrater (inte många iaf..) så då tyckte jag det var lite roligt med erbjudandet som Adlibris slängde in när jag skulle genomföra köpet. Nä, tror inte jag vill ha boken om bröd. ;)

Mysig och intressant läsning

Jag gillar böcker som är faktaböcker skrivna av humoristiska typer som kan presentera fakta på ett roligt sätt. :) Lära sig saker OCH fnissa lite samtidigt! Jag är nu parkerad i soffan bland kuddarna, under min mysiga Slanket. Tända ljus och en rykande mugg äppelte (med gammaldags mjölk i, vansinnigt gott!). Aah vad livet är bra! Om nu bara käraste kunde få gå hem från jobbet vore det ännu bättre.

Presenterar lektyren för tillfället:

Hjärnkoll på maten

I samma Adlibrispaket som jag fick hem fantastiska Matrevolutionen i så fick jag även Hjärnkoll på maten, som är uppföljare på den väldigt uppmärksammade Hjärnkoll på vikten. Hjärnkoll på vikten har jag läst om 3 gånger och blev riktigt påverkad av den när den kom. Så jag var såklart nyfiken på uppföljaren, även om jag visste att jag inte skulle bli lika fascinerad av den eftersom jag inte är någon mat-tok (jag lagar i princip aldrig mat och är inte särskilt intresserad).

Boken är dock intressant och den knyter ihop vetenskap med matlagning på ett inspirerande sätt och det finns även en del recept i den från berömda (eller jag gissar att de är det, jag har ju ingen koll på den marknaden) svenska kockar. Jag läste hela boken på nån dryg timme faktiskt, men måste medge att jag tröttnade på det långa kapitlet om grönsaker, som den grönsakshatare jag är, så jag skummade bara det.

Det finns massa hårt stiliserade färgfoton i boken och jag tyckte faktiskt de var ganska äckliga, jag störde mig på det och bläddrade kvickt förbi dem. Har väldigt svårt för närbilder på folks käftar när de stoppar i sig mat. Extra mycket så när bilderna har lite grotty Jonas Åkerlund-fotofilter, eww.

Så tyvärr är jag inte alls lika impad av den här boken som av Hjärnkoll på vikten, men jag är ju en science junkie mer än en food junkie, när det gäller lektyr. Den får väl 3 A av 5. (Se där, nu hittade jag på en egen betygsskala.. Icke att förväxla med Amelia-a:na). :)

Matrevolutionen

Nu har jag slukat (haha) den formidabla boken Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt aka Kostdoktorn. Han är ju en väldigt passionerad förespråkare av lågkolhydratkost, eller LCHF som en del kallar det. Jag har förut tyckt att LCHF verkade helt jäkla fel, eftersom jag ju hört hela mitt liv att man ska äta lite fett (speciellt mättat fett, det var the EVIL) och att kött är dåligt för en och ägg var också hemskt eftersom det gav en högt kolesterol. Det blev ju inte bättre av “fettdoktorn” Annika Dahlqvist och hennes bisarra uttalanden i media om LCHF heller. Jag trodde inte ett smack på att man kunde må bättre av att äta mer fett och protein och äta näst intill inga kolhydrater alls. Men nu får jag ta och erkänna att jag faktiskt börjat ändra mig, efter att ha läst Eenfeldts bok från pärm till pärm på en dag. Snacka om eye-opener.

Det är fascinerande att läsa om hur det på 50-talet började mejslas ut kostråd som egentligen var felaktiga, mycket pga att en herre vid namn Ancel Keys verkligen VILLE ha rätt med det han tyckte att han kommit på (han kom på att kolesterol orsakade hjärtproblem, det var iaf slutsatsen han drog av sin vinklade tolkning av statistik och studier). Han var ihärdig och fick bra uppbackning så trots dåliga försök i studier och sketchy statistik så blev det normen för hela västvärlden från 1980-talet och framåt att dra ner så mycket som möjligt på fettet och då ökade man på kolhydraterna istället (för nåt ska man ju äta) och *kaboom* så ökade antalet överviktiga drastiskt på bara några decennier och det verkar ju ha ett samband om man ska tro alla studier som gjorts.

Så det är spännande nu när kostråden börjar ändras. Det ÄR inte onyttigt med mättat fett, för det har ingen lyckats påvisa på något sätt faktiskt (tänk, jag trodde det var bevisat bortom allt tvivel, där ser man..) och man blir inte fet av fett (lika lite som man blir grön av grönsaker, som de skämtsamt skrev i boken hehe). Den fettsnåla kosten har aldrig bevisats vara bättre än lågkolhydratskosten i något sammanhang, utan faktiskt bara sämre. Folk blir bara fetare och hungrigare när huvuddelen av kosten består av kolhydrater och nu när jag ser tillbaka på min egen vikthistoria så förklarar det ju en hel del. Jag har bara fått råd om att dra ner på fettet, ät mer fiber, ät mer frukt. Bullshit. Nu börjar det erkännas nya kostråd, även på myndighetsnivå. Livsmedelsverket är fortfarande envist fastklamrade vid sina gamla kostråd om att det dagliga intaget ska bestå av minst 50% kolhydrater. Tydligen var det först 2008 de tog bort uppmaningen att man alltid ska äta bröd till maten.. Jeez.

Jag tänker själv testa LCHF och se hur det funkar. Kommer ju inte sakna frukten direkt eftersom jag inte äter den ändå. ;) Jag älskar kött och fett, om jag ska vara ärlig. Visst gillar jag bröd och pasta och sånt också men jag vet sedan tidigare bantningsförsök att jag mår bäst på väldigt lite kolhydrater.

Kan verkligen rekommendera den här boken för den är väldigt övertygande men känns också som om den är väl uppbackad av studier och forskning. Det finns säkert hål i resonemang och fel här och där men på det stora taget känns det bara så jävla vettigt. Blir lite ledsen när jag läser kapitlet om diabetes och hur stackars diabetiker fått helt fel kostråd i flera årtionden och bara blivit sämre och pumpat in ännu mer insulin. Pappa är ju diabetiker och klockrent exempel.. Det är många som lidit (och lider!) av den här fettskräcken som sabbar mycket.

Gå och köp boken nu och läs!

Sanslöst bra bok

Har precis plöjt igenom Stephen Kings bok “Duma Key” på ett par dagar. Eller, jag började faktiskt läsa den för rätt länge sedan (ser att jag köpte den i Januari 2008, precis när den släpptes) men tappade intresset för den var seg i början tyckte jag då, och ställde tillbaka den i hyllan efter att ha läst en sådär 50 sidor. Plockade upp den igen under veckan som gick och holy crap vad bra den var! Har suttit och läst halva dagen idag och haft den här ambivalenta känslan där jag verkligen vill läsa ut boken för att se vad som händer men samtidigt vill jag inte läsa den för då tar den ju slut. Men nu är den utläst och den var grymt bra, så himla skickligt skriven och spännande som fan. King fick verkligen in en fullträff med den men tydligen behövde den ligga till sig för att jag skulle uppskatta den. :) Läs den!