Nostalgitripp

Spana in den här retro-roliga påsen från ICA Kvantum i Sannegårdshamnen! Jag har inte sett herr ICA och MonICA (eller vad hon nu hette) sedan tidigt 90-tal tror jag men tydligen har man väckt dem till liv igen. :D

Sista dagen på år 2010

Det är ju rätt oundvikligt, såhär när det kryllar av årskrönikor i alla medier, att inte kika tillbaka på sitt eget 2010 och mitt 2010 har varit riktigt, riktigt bra! Flyttade in i världens finaste lägenhet ihop med världens bästa man som sedan gjorde det hela ännu bättre genom att förlova sig med mig! Och så skaffade jag mig ett nytt jobb som efter en lite seg start blev riktigt bra och utvecklande. Jag lyckades även med stordådet att gå ner 20 kg i vikt (det faktum att jag gick upp 10 av de där kilona igen ska jag rätta till under början på 2011) och så började jag slita med att ta körkort och kom en bra bit med det även om jag aldrig fick lappen i min hand. Det ska jag också fixa under 2011. Och under 2011 blir det ju bröllop också, ska bli SÅ roligt.

Men tack 2010 för ett bra år, det var en klockren inledning på 10-talet. :)

ImageChef.com - Custom comment codes for MySpace, Hi5, Friendster and more

Flyttfågeln

Satt och filosoferade över det gånga 00-talet och insåg att jag då flyttade 12 gånger och bodde i 3 olika länder. Ett jävla flyttande med andra ord! Ska bli väldigt intressant att se vad 10-talet bär med sig (förhoppningsvis inte så mycket runtsläpande). Jag ser ju iaf en flytt inom ganska snar framtid så uppenbarligen kommer jag hålla mina flyttfärdigheter up-to-date. Har kontaktat en mäklare för värdering av lägenheten så nu är bollen snart i rullning, iiiii! Spännande!

Det bästa med Stockholm..

.. är när man får åka därifrån. Jepp. ;)

Nu har jag varit på jättetrevlig och lärorik SQL-kurs hos Cornerstone i Danderyd i två dagar, med Qbranch-kollegor från både Göteborg och Stockholm. Jag hade nog sämst förkunskaper av alla på kursen men jag tyckte jag lärde mig en himla massa ändå, så jag är nöjd! Det var dock himla segt i eftermiddags att lyssna på prat om partitioning och spatial indexing och annat sånt där databasigt men jag lyckades hålla mig hyfsat alert ändå till slutet. Det stod stora kakfat och godisskålar framme hela tiden i fikarummet men jag lyckades (utan några som helst problem, faktiskt, woohoo 77 dagar godisfria dagar nu!) hålla mig undan dem – yay! Dock blev det en hel del te, så jag höll mig pigg. Det är så ovant att sitta i skolbänken och bara lyssna i 2 dagar, jag är helt ovan vid det och blir trött på 5 minuter känns det som och då är det bra med en balja te för att motverka de där ögonlocken av bly.

Bodde på ett helt OK hotell i Vasastan/Norrtull, som hette (föga fantasirikt) Hotell Norrtull, och det var underligt att vara tillbaka i de där kvarteren igen en sådär 10 år efter att jag bodde där som deprimerad, luspank student. (Gillar Ann-Charlotte version 2008 klart mycket bättre än version 1996, I’m telling you. Smartare, smalare, snyggare och rikare hähä, kan det bli bättre?) Åkte massa buss och tunnelbana, strosade omkring (i spöregnet) och saknade Göteborg litegrann bland alla sura Stockholmare som blängde argt på allt och alla.

Men nu har jag flytt vår stolta huvudstad och är ute på vischan hos mor och far och det är som vanligt lugnt och skönt och alldeles knäpptyst! Åt thaimat för 4:e gången på 2 dagar, lika gott som vanligt. Tröttnar fan aldrig på thai! Men nu lockar bingen och Peter Robinsons senaste Inspector Banks-deckare. Katten har ännu inte annekterat sängen här i gästrummet, så inget behov av kattutkastarvåld ikväll vilket är bra för min karma. :)

Det känns som om det är söndag imorgon, så jag har visst fått en dag gratis! Inser att jag inte har motionerat på hela 2 dagar så det ska definitivt bli något aktivt imorgon, antingen en löprunda eller en långpromenad. Detta förutsätter dock att vädret inte är totalkasst.. Så vi får se vad det blir. Men nu: sängh!

Ett tag sedan

Tog precis ner min stora svarta Carlton-resväska från översta hyllan i klädkammaren och kom på att jag inte har använt den väskan sedan jag stack till Innsbruck för att läsa tyska i 10 månader (som blev bara 1 månad för jag avskydde det där jävla stället) 2003! Alla resor sedan dess har varit av det kortare slaget (6 dagar i Florens som mest, 2005) och då har jag använt Flygvapnets förträffliga väska som har någon typisk militär sifferbeteckning som pappa vet men som jag jämt glömmer. Men nu ska stora väskan fyllas, den som hängde med mig fram och tillbaka varenda gång jag åkte hem till Sverige när jag bodde i Skottland (känns som att det är 100 år sedan jag bodde där.. väldigt avlägset). Konstigt hur en vanlig resväska kan göra en nostalgisk. Apropå att packa så har jag redan proppat nya iPoden hejvilt, har för tillfället 13 timmar TV/film i den, och då har jag bara använt 5GB av 16GB, så nog ska jag kunna roa mig litegrann iaf!

Ytterligare nanoskopi

Apropå mitt förra inlägg.. Jag var med om en annan sån där fan-vad-världen-är-liten-incident på mitt förra jobb i Borås. Jag jobbade ju först på tekniska supporten hos där men blev sedan befordrad till intern driftstekniker. Som tekniker så jobbade jag ihop med en något excentrisk kille vid namn Artur och vi jobbade faktiskt bra ihop. Överallt i systemen hade han ett speciellt nickname och en vacker dag trillade poletten ner: jag har chattat med denne person till och från i 7-8 år på IRC, vi har hängt i samma chatkanal och jag fattade att snubben med nicket Bond var min kollega Artur. Jag mindes ju lite vagt att Bond på IRC bodde i Borås men hade inte kopplat ändå till killen som satt vid skrivbordet bredvid. Hur sannolikt är det att vi hamnar på samma jobb och jobbar på samma avdelning i samma jäkla kontor? Helhäftigt! Så ja, jag kan empiriskt bekräfta att Sverige är skitlitet.

Världen är nanoskopisk

Jag jobbar ju som IT-chef och som sådan så får man femtielva tusen samtal från ivriga säljare och opinionsundersökare (väldigt många utfrågare bryter på supergrötig finska, varför?) varje dag. Idag ringde det en säljare som fick mig att haja till när han presenterade sig med namn för han och jag dejtade ett litet tag när jag var 19 och han var..17? Det MÅSTE vara han, för han hade ett så pass ovanligt namn att ingen annan har det i Sverige. Han verkade inte känna igen mig överhuvudtaget men mitt namn är ju vanligt, jag bor numera i andra änden av landet och det var ändå 11 år sedan så jag misstänker att han inte suttit på sin kammare och trånat efter mig sedan dess (otroligt, jag vet). Så jag var smått ofokuserad efter insikten om vem jag pratade med men skärpte mig efter ett tag och lyssnade på vad han ville sälja och det var faktiskt vettiga saker så han ska skicka över information. Jag kunde inte förmå mig att säga något om vårt tonårsförflutna, hur 17 tar man upp något sådant smidigt i en konversation med vad som egentligen är en främling? Och tänk om jag tagit fel på person, men fan, det gjorde jag inte, det var han (nästan så att jag kände igen rösten till och med). Otroligt freaky! Sverige är verkligen pyttelitet.

11 September igen

Inser ju att det är exakt 4 år sedan Anna Lindh mördades också, 11 September är bevisligen inget bra datum. För 4 år sedan var jag i Innsbruck i Österrike för att läsa tyska i 2 terminer (jag reste hem efter en månad för jag avskydde det där skitlandet). Vi satt en bunt svenska studenter i det supersunkiga studenthemmet och zappade bland TV-kanalerna och såg Euronews som rapporterade att Anna Lindh blivit knivskuren och senare att hon dog av skadorna. Vi var ju långt hemifrån allihop så vi kände inte av den här underlig mass-sorgen som blir när såna här saker sker, och det är jag lite tacksam för. Medias frossande i den allmänna sorgen äcklar mig, de älskar att visa hur folk är ledsna och upprivna och de älskar att ha stora ödesmättade rubriker som bara skriker ut hur mycket de egentligen gillar att det äntligen händer något. Glömmer aldrig hur en idiot till TV-reporter frågade en man som förlorat sin son på Estonia: “Hur känns det?”. Ja, vad i helvete tror du?

11 September

För exakt 6 år sedan idag så satt jag och 2 kollegor (en från England, en från USA) i ett testlabb på IBM Greenock i Skottland och författade en kurs om backuplösningar och storage. Hot stuff minsann. Vi satt inne i vårt mörka labb och nördade oss som bara nördar kan, när någon sa på IRC (ännu nördigare) att ett flygplan flugit in i det ena av World Trade Center-tornet i New York. Sedan sades det att ett plan flugit in i det andra tornet också. BBC:s sajt gick knappt att nå, CNN var bara att glömma, så vi gick ut till en av de många TV-apparaterna som satt här och där i IBM:s lokaler och där var det löpande nyhetssändningar från BBC. Uppläsarna var märkbart chockade, de stammade och stirrade vilt in i kameran. Amerikanen jag jobbade med skulle ha rest hem den 12 September men det var ju bara att glömma. Inte mycket blev gjort den dagen, alla var disträa och kunde inte sluta prata om händelserna i New York (och Pentagon). Vi hanterade krisen på hederligt skotskt manér: vi gick ut på puben och söp till rejält, efter 4 pints slutade jag räkna.